Min favoritbok, alla kategorier, är "Mat i långpanna"!

Denna fantastiska bok räddar mig varje vecka, jag undrar hur jag klarat  dryga fem år som trebarnsmamma utan den. Vad är det jag gillar så skarpt med den kvadratiska lilla bok? Jo man lagar mat 1 dag och har mat i 2 eller 3. Man hinner både äta middag och skjutsa kors och tvärs till alla möjliga aktiviteter. man står och fryser i ett ridhus och vet att snart sitter vi hemma och äter mumsig varm fiskgratäng inte fil och mackor.

Det finns fler nästan lika bra böcker långpannans lov. Man bakar en kaka och har den hela helgen, fast det har faktiskt sina sidor, som kan räknas i ett och annat extra kilo......

Första snön föll igår, så vit , så fin, så trevlig.

Jag jobbade hemma och helt plötsligt känns det som man befinner sig i en fjällstuga.

Apropå fjällstuga, funderar jag mycket på det, ska vi åka till fjällen och i så fall när och var. Just nu är Branäs bokat, men sen kom jag på att Kläppen kanske är trevligt. Det ska vara snösäkert och alla ska var glada. Gärna nära längdspår, för jag ska åka halvvasan.

Nu slaskar det utanför mitt fönster, det gr inget om det gör det hemma också för då kan jag springa ikväll. Innan favoritprogrammet, Bonde söker fru! Tycker om det i år med, trots allt.

Läser min gamla inlägg och tycker verkligen att jag är sorgligt repetetiv. Månader och år går men det är samma visa hela tiden.

Känner att jobbet går dåligt, känner att det kanske är värre värst. Smådeppar för jobb jag inte får, men å andra sidan anstränger jag mig inte fullt ut när jag söker dom, dels för att jag tror att jag inte kan bättre och dels för att om jag verkligen ansträngde mig och inte fick det skulle det vara ännu värre.

Ridningen känns så där, just nu rider jag inte alls, vill gärna  men tid, pengar och rädsla sätter stopp. Ta mig i kragen och bara göra det.

Jag har gjort fina saker, virkat och stickat sjalar, mössor och löspolo. Nöjd med det. Några syprojekt är avslutade, många är påbörjade, inte jättenöjd med dom avslutade.

Nytt är att vi har en hund, han är fantastisk, gör alla glad, och ger så otroligt mycket tillbaka. Fast någonstans, och det blir här på bloggen, måste jag erkänna att han också ökat stressen i mitt liv. Men det är ändå värt det.

Hur skulle jag vilja att det var då? Jag skulle vilja känna mig bättre på jobbet, att jag faktiskt gjorde något och att det emellanåt gick bra. Jag skulle förstås vilja mer tid och pengar, men jag tror inte det är kritiskt. Jag hinner med många saker, och vi har nog råd med det vi behöver och lite till, även om gräset alltid är grönare på andra sidan.

Jag är glad för saker också, inte bara gnällig. Jag är glad för min familj, för att vi har det bra och för att vi hjälps åt.

På fredag åker jag på spa med mamma och syster, det ska bli härligt. Jag ska anstränga mig till det yttersta för att vara trevlig och vuxen hela tiden, inte bli liten barnslig, minst och sur.

Idag har det verkligen inte hänt mycket, tiden har släpat sig fram. Jag har faktiskt förskt få något riktigt gjort men inte lyckats. Nya tag i morgon. Jag hatar verkligen när jag är så här inproduktiv. Känner mig förkyld och missnöjd med det mesta.

På söndag åker vi till Sälen. Ska bli härligt och roligt på alla sätt och vis, men det känns ändå inte riktigt bra nu. Kommer säkert bli en massa tjafs emellan flera familjemedlemmar. I efterhand kommer jag nog ändå komma ihåg det som att vi hade det ganska bra. Måste försöka njuta medan vi faktiskt är där också .En hel veckas skidåkning och nu åker ju faktiskt alla ganska bra.

Moln på min himmel är stopp/begränsad framkomlighet i avloppet i tvättstugan. Borde ringa någon men vet inte riktigt vem. Sen måste en katt ha tillsyn i en vecka,  det ska också fixas.

Jag hade ridlektion igår. Det gick bra fram tills att vi skulle rida individuellt, då blir jag osäker sitter och rider inte riktigt.

Tänk om jag skulle försöka hitta några bra saker med mig själv idag också. Blir svårt. Har köpt en ny svart keps som jag är snygg i. Men borde nog sparat pengarna istället så det känns heller inte riktigt bra. Jag var sams med mina barn imorse och dom var sams med varandra. Allltid något. Annars tror jag inte jag kan hitta en enda bra sak med mig själv idag.

Jag har haft långhelg, barnen hade studiedag igår så då fick jag det med.

I fredags gick jag tidigt så jag hann titta på stora H´s ridlektion. Roligt att se henne rida för en gångs skull. Hon har blivit duktig. Sen var det fredagsmys med den otroligt spännande På spåret finalen. Jag hejade på båda lagen. I lördags var det fint väder, lilla M hade en kompis hemma  vi var ute och åkte pulka en stund i den töande snön. Melodifestival på det, jag höll på Anna resten av familjen på Salem al Fakir.

I söndags var det deppigt och är det till viss del fortfarande, den utlösande faktorn är väl jobbet jag inte fick men mest är det nog att jag vill vara bättre på mitt jobb idag.  ´

Igår var vi som sagt lediga. Lunch med min mamma, promenad i solen. På eftermiddagen var det ridskoledags. Premiär på denna ridskolan för lilla M. Hon skötte sig fint och tyckte det var kul. Sen var det lilla H´s tur, hon har flyttat upp en grupp. Det gick också bra, tränade hoppning, hon hade det inte lätt hela tiden men kämpade  på och fick till några bättre hopp. Jag imponeras av hennes inställning, hon kämpar på lyssnar på ridläraren hela tiden.  Sen var det snabbt hem slänga i sig lite mat, hoppa i ridbyxorna och åka till min lektion. Jag fick en häst som jag inte ridit för ut, som faktiskt var en stor häst( en liten stor häst) och inte D-ponny. Det gick inte jättebra men tillräckligt bra. Han var pigg, jag kände mig lite rädd men kunde hantera det. Jag galopperade, men fegade ur när vi skulle galoppera allihopa på fyrkantsspåret.  Jag känner mig nöjd med gårdagens lektion och rider gärna denna hästen igen.

Ikväll är det ridlektion igen men på en annan ridskola. Hoppas på hästen jag red förra veckan, maxad D-ponny. Ska blir roligt, det får vara värt att missa Mästarnas mästare. Min favorit Stefan Holm har ändå åkt ut så det är inte lika intressant längre. Nu håller jag på Louise Karlsson.

köpte jag på kappahl igår. Tycker om den jättemycket, minst 5 personer har kommenterat hur fin den var. Vad nu det spelar för roll men lite fredagsglad blev jag. Jag är inte mycket för dagens outfit, men eftersom jag känner mig fin idag vill jag berätta att till har jag knähöga svarta stövlar, gröna byxor(tror dom kallades biker leggings) . Vit tröja under. Fint halsband från Efva Attling. Men jag saknar örhängen.

En halvsjuk dotter hemma idag, trött och ont i magen. Man börjar genast fundera på magsjuka, jag känner efter väldigt mycket själv. Men ska vi ha magsjuka så kan jag ta det nu och inte vecka 12 när det ska åkas skidor. Helst är jag förstås utan.

Virkandet av mormorsrutor går framåt, har färdigställt hela 3 stycken, till en hel filt bör man ha 150.... Den första rutan tog faktiskt väldigt lång tid för jag gjorde fel(läste inte beskrivningen ordentligt), den andra gick snabbare och den tredje ytterligare lite snabbare. Det ska nog bli en filt så småningom.

I eftermiddag rider stora H. Det är vanligtvis P som följer med henne, men jag är lite sugen på att gå tidigt och följa med och titta. Annat spännande ikväll är på spåret finalen, gilllar båda lagen. Tacos och någon slags efterätt lär det bli också. Några mormorsrutor på det.

Hoppas på en trevlig helg, finns lite förutsättningar. Nu ska det verkligen städas. På måndag kommer den snälla rara mamman(barnens mormor) och hälsar på. Det ska bli trevligt, men för att jag verkligen ska känna mig bekväm och gilla att hon kommer måste jag städa. Knäppt kan man kalla det, men så känner jag. Sen behövs det faktiskt städas också. det gör det alltid.

Melodifestivalen blir en höjdpunkt. Jag tror på Salem al fakir eller Anna Bergendahl, själv håller jag lite mer på Anna. Vi får se.

....och det går ner. Berg-o-dalbana så långt jag ser, ena dan är högsta vinsten på lotteriet, andra dar så är det ingenting, usch som en kalldusch.

Lite passande i schlagertider. Om jag minns rätt var ovanstående från melodifestivalen 1988, Lotta Engberg och Triple and touch. Lasse Kronér i frack och converse, verkligen skojigt på något vis.

Det var inte alls det jag tänkt skriva om. Här är ganska deppigt. Jag sökte ett jobb, kom på intervju, deppade för att jag inte blev uppringd igen, blev uppringd, andra intervjun, nervöst och hopppfullt igen, långsamt deppigare och deppigare, sen beskedet att jag inte fått jobbet. Jag har varit jätteledsen och är det fortfarande. Vet varför det gör så ont, men hittar nog inga ord till det idag.

Ridningen har gått dåligt, men långsamt bättre de sista två gånger. Så av en händelse hamnade jag på ett ridpass på en annan ridskola. Hoppsan visade det sig vara hoppning.  Jag hoppade regelbundet för bortåt 20 år sen, provade en gång i somras. Nu var det verkligen hopplektion som avslutades med bana av 7 hinder. Jag hade möjligheten att fega ur men gjorde inte det. Kände mig inte jättesäker men jag fixade det, hinder, på hinder, på hinder...... Är imponerad av min kropp tänk att den går omkring och kan såna saker som hoppa bana, det hade jag ingen aning om. Det här borde verkligne ge mig självförtroende inför ridningen, jag kan det här även om mitt rationella, riskanalyserande, praktiska huvud inte tror det:). Längtar till nästa lektion.

Tröstköpte mig en skojig tunika på kappahl på vägen hem från jobbet igår. Vet inte om det känns bättre. Började också virka på en filt av mormorsrutor igår. Också bra för mitt sargade självförtroende,"Titta jag kan något, det blir små fina rutor, alltid något när man inte kan få fantastiskt roliga jobb som utvecklingsingenjör men virka kan man..." Nu när jag skriver det låter det inte som något självförtroendelyft alls. Att jag kan virka vad är det med det, kanske mormor skulle tyckt jag var duktig. Heja 35-åringen.

Jag har ett jobb som är okej, det är kul och jag trivs oftast bra, men om jag tänker efter skulle jag nog vilja ha ett  nytt.

Det dök upp ett nytt jobb som passade mig, det gör det faktiskt inte så ofta. Skrev en ansökan och kom på intervju. Intervjun kändes ganska bra, på vissa sätt väldigt bra och på andra sätt kanske inte. Jag vet inte, jag har inte varit på så förtvivlat många intervjuer.

Jag vill väldigt gärna ha jobbet, jättegärna faktiskt, det verkarde jätteroligtoch skulle vara den nya utmaning jag behöver. Så nu sitter jag här som en äggsjuk höna och försöker att inte tänka på jobbet och om dom kommer att ringa eller ej, jag misslyckas kapitalt tänker på det hela tiden,om telefonen ringer flyger jag en meter upp i luften. Försöker låta bli att tänka på hur otroligt ledsen och besviken jag kommer bli om jag inte får det. Tänker redan nu att jag inte fått det, men vet att jag kommer bli besviken om jag inte får det. Blä, nervös hela tiden. Ont i huvudet har jag också,men det vet jag inte vad det beror på, på väg att bli sjuk eller bara stressad och spänd.

Om jag inte får jobbet är jag rädd att jag kommer falla till någon botten där jag känner mig värdelös som ett aldrig kommer få något nytt jobb och som inte klarar av sin ridning just nu( en helt annan historia men tokjobbig den också).

jag vill ha jobbet, vill ringa och säga det. " Hej, anställ mig. Jag vill jättegärna ha jobbet, jag blir jätteledsen och tokdeppig om jag inte får jobbet. Men annars är jag suverän på att hantera motgångar....."