Vi skulle inte köpa den där tomten jag pratade om. Självfallet var det helt orealistisk och hade varit helt idiotiskt ur alla möjliga perspektiv, som tid, ork och pengar.

Men nu är den redan såld. Jag hade hoppats på att få drömma ett tag till, kolla planlösningar fundera på 1- eller 2-plans hus, köpa ytterligare en triss-lott och tänka Nu händer det. Men icke  nu är den puts väck. Någon annas dröm och eventuella huvudvärk.

Inget att hänga läpp över, det kommer säkert en annan dröm inseglande på hemnet snart. Det där hemnet-beroendet vet jag en hel del om. Ska kanske skriva om det någon gång. Jag blev i alla fall mycket glad när det stod om det i metro, så jag insåg att det inte bara var jag som satt fast i träsket....

Igår var det dags för lilla H´s ridtävling. Lite nervös var hon allt. Det gick bra, inte jättebra, men hon klarade det fint. Hästen vill först inte gå på volten, sen gick den på volten, hästen ville först inte trava, sen travade den. Men hon var ledsen när hon kom ut. Det hade gått så dåligt tyckte hon, men hon kom över det efter en stund och tyckte kanske att det var okej. Men det blev kanske inte som hon tänkt sig. Jag funderar om det där verkligen var bra för henne eller inte. Det är bra att våga vara med i en tävling. Bra att lära sig ta en motgång. Men kanske inte så bra att utsätta sig för en bedömningssituation. Innan tävling sa vi åt henne att man kan tävla med sig själv, bli bättre från gång till gång. Hon förstod vad vi menade men konstaterade att det är ju svårt när det är tävling. räcker med att gå till mig själv,man ska inte jämföra sig med alla andra men det är väldigt svårt att låta bli i praktiken. I teorin kan man klara det mesta.

Hur som helst det var en trevlig söndag. Sol, gula löv och fika utomhus!

Mitt i oktober och mitt i hösten, och jag har sett snöflingor idag, snöflingor som la sig på marken. Det är okej, jag tycker om årstider, M 5 år undrar när vintern kommer.

På söndag ska min åttaåring lilla H tävla på hästryggen. Det ska ridas något som heter engelska ridklasser, varken jag eller hon vet riktigt hur det går till. Mitt förslag att vi bara skulle åka och titta första gången röstades ner av lilla H och ridläraren. Men nu börjar det bli lite nervöst hemma, hur går det till egentligen? Jag tävlade inte när jag var 8 år, jag hade troligen inte pallat trycket jag hade börjat gråta och sluppit. Jag tror lilla H fixar det, men det kommer nog flaxa en och annan fjäril i den där magen.På läktaren kommer det stå en lika fokuserad och nervös mamma. Det är bara på skoj och lek, men jag har ändå fixat ett par ta ridbyxor kunde inte låta bli.

Ikväll är det simskola och fredagsmys. Önskar att huset redan vore städat, då skulle det vara mysigare. Vi får dra ner belysningen och tända levand ljus, då ser man inte eländet.

Vi bor bra i ett stort hus som vi behöver. Inte lyxigt på något sätt mer funktionellt, viss uppfräschning behövs men en del är också gjord. Tanken är att vi ska bo här länge, och det ska vi. Men jag har hittat en tomt som ligger precis där jag skulle vilja bo, den är förstås alldeles för dyr. Det är nog dom nya hus jag sitter och dreglar över också, men hus tillverkarna är smarta nog att inte ange det på sina hemsidor så att man ska bli helt fast i drömmar om gigantiska kök, badrum som liknar ett spa. På utomhusbilderna är det av någon anledning ofta höst och lintottar tll barn går omkring i hemstickade tröjor med en korg under armen. Man kan tro att man ska flyttta in i en Astrid Lindgren film, alternativt ett annat århundrade( Om man tänker bort spa-delen då). Trots min djupsinniga analys så går jag på det, jag vill också bo i denna idyll. Så jag klickar och bläddrar runt, funderar på den optimala planlösningen och funderar på om det ändå inte är värt att lägga till lite för att ha ett gästrum. Varför håller jag på så här? Hela grejen faller ju på punkt ett priset på tomten.

Annars är det väldigt fint höstväder ute, som jag gärna skulle vilja gå ut och njuta av(som dom där lyckliga människorna i huskatalogerna verkar ha tid att göra). Ska nog göra det när jag kommer hem, även om solen hunnit ner! (kanske en promenad förbi tomten....)

Igår gick det upp för min man att när man har häst tre dagar i veckan måste man till stallet varje dag och helst också rida varje dag. Han tänkte sig mer att jag kunde välja om jag ville göra det eller ej. Jag tror ändå inte han kommer protestera, vi har sagt att jag ska prova och nu är det så.  Tänk om det är så att ridningen faktiskt ger mer tid än den tar. Jag kanske är effektivare och gladare för att jag har tid att göra något jag verkligen vill. Sen kan man stänga a TV'n också, då får man mer tid. Jag säger det där med TV´n ofta undra om jag någonsin kommer lyckas med det.

I helgen blir det barnkalas för en femåring. Hej och hå vad tiden går. Hon är fem år stor men ändå min bebis, min minsta lilla tjej. Både vill ha den där småbarnstiden kvar men känner också att hjälp vad skönt det är att barnen blir större. Jag kan börja andas egen luft och göra egna saker(som den där livsviktiga ridningen). Min man och jag tar promenader var och varannan kväll medan barnen ser på Bolibompa, med mobiltelefon i fickan och storasyster hemma. Underbart även i ösregn, och kanske livsviktigt det också man pratar så bra när man går.

Det är höst nu, det har på många sätt varit en jobbig, sorglig och bråkig höst. Himlen ramlade liksom ner ett par gånger. Men ändå känns det bra, jag har gråtit en hel massa, varit argare än argast men jag står ändå här med fötterna på jorden och känner mig ganska lugn. Stormen har lagt sig och jag mår faktiskt bra, bättre än förut.

Idag är det nobelpris dags. Jag hejar på Joyce Carol Oates eller Haruki Murakami eller varför inte Cormac McCarthy. Men ingen av dom lär få det. Just nu läser jag "tills jag finner dig" av John Irving. En av de mer pendlarovänliga böckernajag lä, fyller upp nästan hela väskan och är tung och otymplig. Verkar ganska lovande. Men jag tror inte den kommer hamna i klass med mina tre Irvingfavoriter Änka i ett år, Ciderhusreglerna och Garp. Jag läser Harry Potter med min åttaåring. Jag har inte förstått mig på Potter förut men nu börjar det bli riktigt roligt, mest för att delspännigen och skratten med lilla H.

Jag ska hyra häst! 3 dagar i veckan, vet inte hur jag ska hinna med men oj vad jag ser framemot det. Jag pratade med en kompis om vikten av att vårda sina hobbies. Det är viktigt och bra under som där småbarnsåren, det säger alla och jag börjar förstå det nu. Jag har försummat mina hobbies i dryga 10 år så nu tar jag i för kung och fosterland.