Igår läste jag "Visst kan Lotta allting" av Astrid Lindgren för min femåring. Boken är från när jag var liten. Hur fånigt det än kan låta blir jag alltid tårögd när jag läser den, dels är det när familjen riskerar att bli utan  julgran och dels när Lotta fixar alltihop helt själv. Vet inte riktigt vad det är som drar fram dom där tårarna, det kan vara medkänsla med dom ledsna barnen som tror dom ska bli utan julgran men det är att ingen tror på Lotta och hon klarar det som rör mig mest tror jag.

Lotta är lillasystern som alla klappar på huvudet och skrattar lite åt, 35 år gammal, trebarnsmamma och med en doktorshatt kan jag fortfarande identifiera mig med Lotta. Jag är fortfarande minst  och det jag säger räknas inte riktigt.

En historia. I julas pratade vi av någon anledning om de tre vise männen, jag sa att dom hette Melker, Kaspar och Baltsar. Nej säger min mamma och skrattar, det tror hon inte på trots att hon inte har en aning om vad dom hette så tror hon i alla fall inte på det jag säger. Varför skulle jag skoja om de tre vise männen. Men om min storasyster säger att en viss lampa är väldigt snygg, någon gardin eller en skjorta med något litet dyrt märke på tror mamma att hon behöver köpa den omgående. Ja, ja lilla mamma det gör inte så mycket, men hela historien är sann och jag tycker den är väldigt talande.

När nu inte mamma tror att jag är så kapabel så förväntar jag mig desto mer av mig själv. Jag ska fixa allt, en gång i tiden var det alla rätt på prov, högsta betyg på tentor, sen har det varierat från att baka eget bröd, sy egna kläder,  tider i löparspåret, hantera tre barn och heltidsjobb, ro iland en avhandling. Tror jag skulle kunna göra listan hur lång som helst, dom flesta sakerna går ut på att andra ska tycka jag är duktig bäst var det när pappa och farmor tyckte jag var duktig. Nu har både pappa och farmr somnat in så nu får jag stå här själv med min duktighet, den är faktiskt inte så mycket att ha. Jag har taggat ner på en massa grejer det har jag verkligen

Så var det jul snart, mindre en vecka kvar. Märkligt mycket kvar att göra på städ-, mat- och julklappsfronten.

Det är jättekallt och hela Sverige verkar ha massor av snö utom vi, här är det bara några stackars flingor som yr omkring. Fint att se på men inget vidare pulkaföre och definitivt inga snögubbar eller snölyktor. Ändå kanske man ska vara glad att det inte regnar.

Jag har julklapparna i en excel-fil i år. Alla barn får för lika mycket, fält markerade med grönt är från mormor och blåmarkerade fält är klappar man får på morgonen. Känner att jag bör göra en planeringslista för städning och matlagning också.

Lilla H´s önskelista är sötast i år

1. En ponny

2. En hamster

3. Smycken

4. Pet shop

5. En överraskning

Allt mellan en ponny och en överraskning går bra. Jag vill också ha en häst, men ingen hamster, smycken kan jag tänka mig, helst inga pet shops men jag blir väldigt glad för överraskningar.

Jag hoppas på en fin jul, att alla får vara friska inga halsflussar, ingen kräksjuka och helst ingen feber heller.

Jag fastnar lätt i  saker. Börjar med något, hänger upp mig på det och vill helst bara göra det. Vissa saker hänger kvar länge andra försvinner bort, och en del saker som ridningen kom tillbaka :). Jag brukar säga att jag har samma intresssen som när jag var 12 år, böcker, hästar, sy och löpning. Sen varierar jag vilken intensitet jag kör dom med.

Nu har jag snöat in lite på islandshästar, googlar på till salu hästar, läser bloggar och tips. Tittar på bilder på hästar med fantastiska manar och fina färger, hur fina som helst. Kanske är det alla dessa bilder som gör att jag inte kan sluta titta. Jag hyr min "vanliga" häst nu och det är kul, men ibland tänker jag att det kanske skulle vara kul att byta inriktning, prova något annat. Nu  har jag bokat turridning den 27 december, en julklapp till man. Han kommer att bli glad jag lovar(fast det är ju ändå en julklapp till mig också). Ser framemot det, tänker mig att det är en gnistrande vit dag med blå himmel. Lär väl bli duggregn och lervälling, får väl titta på den fina hästen med gosiga manen istället.

Stickning tog jag upp för ett par dagar sen, hamnade av en händelse i en butik med fina nystan, var tvungen att köpa ett par nystan och några stickor. Ikväll maskar jag nog av en fin sjal, och har redan planer på fler.

Tänk om man skulle försöka snöa in lite på jobbet och satsa helhjärtat på att plöja ett par artiklar innan 15-mötet.

Jag gillar verkligen Bonde söker fru. Förra säsongen var den första jag såg, i år är jag helt fast. Blir så glad när jag kommer på att det är onsdag och Bonde-kväll. Från början tyckte jag konceptet var hur töntigt som helst, det går ju inte att träffas på det viset. Jag har också ganska svårt för Linda Isacsson som programledare. Men ändå är det så bra TV tycker jag, det är väl miljöerna, vyerna och kärleken. :).

Jag är inte ensam om min Bonde-fixering, det ligger högt på tittartoppen varje vecka.

I övrigt är här regn, regn och åter regn, på alla möjliga sätt och vis. Tur att man har Bonde söker fru att se framemot ikväll!

Jag är väl medveten om  att om man vill ha svar på frågor finns det betydligt bättre forum att ställa dom än på min blogg :). Men jag tänker lite högt i alla fall.

Det där med säkerhetsväst vid ridning är det verkligen bra? Läste i ridsport http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=268932

att huvud och nackskador vid ridolyckor ökat med  6 procent. Jag säger inte alls att dom hänger ihop men undrar hur mycket användandet av väst ökat? Tänk om man faller annorlunda med väst på. Lite stelare måste man ju ändå vara i själva fallet.

Jag har aldrig ridit med väst, en vanesak. Min barn har väst, helt ologiskt. Motsvarande uppförande med cykelhjälm och flytväst tycker jag är så korkat. Nu gör jag lika dumt själv. Någonstans måste jag ju bestämma mig. Om jag vill att mina barn ska ha väst får jag nog ta på mig en själv. Barn gör som bekant som man gör inte som man säger.

En annan sak jag tänkt på är att några tjänar förstås ganska bra pengar på ridvästar. Många börjar rida varje år i Sverige nu ska dom inte bara köpa hjälm när dom börjar utan väst också, västen behöver ofta bytas ut eftersom barn växer hela tiden. Bra affär med andra ord.  När jag var liten stalltjej hade vi inte ryktlådor utan rykthinkar(lådan är mer praktisk det erkänner jag) hinken kostade 10 kr på Ica ryktlådan från 100 kr och uppåt. Också en bra affär.

Vi skulle inte köpa den där tomten jag pratade om. Självfallet var det helt orealistisk och hade varit helt idiotiskt ur alla möjliga perspektiv, som tid, ork och pengar.

Men nu är den redan såld. Jag hade hoppats på att få drömma ett tag till, kolla planlösningar fundera på 1- eller 2-plans hus, köpa ytterligare en triss-lott och tänka Nu händer det. Men icke  nu är den puts väck. Någon annas dröm och eventuella huvudvärk.

Inget att hänga läpp över, det kommer säkert en annan dröm inseglande på hemnet snart. Det där hemnet-beroendet vet jag en hel del om. Ska kanske skriva om det någon gång. Jag blev i alla fall mycket glad när det stod om det i metro, så jag insåg att det inte bara var jag som satt fast i träsket....

Igår var det dags för lilla H´s ridtävling. Lite nervös var hon allt. Det gick bra, inte jättebra, men hon klarade det fint. Hästen vill först inte gå på volten, sen gick den på volten, hästen ville först inte trava, sen travade den. Men hon var ledsen när hon kom ut. Det hade gått så dåligt tyckte hon, men hon kom över det efter en stund och tyckte kanske att det var okej. Men det blev kanske inte som hon tänkt sig. Jag funderar om det där verkligen var bra för henne eller inte. Det är bra att våga vara med i en tävling. Bra att lära sig ta en motgång. Men kanske inte så bra att utsätta sig för en bedömningssituation. Innan tävling sa vi åt henne att man kan tävla med sig själv, bli bättre från gång till gång. Hon förstod vad vi menade men konstaterade att det är ju svårt när det är tävling. räcker med att gå till mig själv,man ska inte jämföra sig med alla andra men det är väldigt svårt att låta bli i praktiken. I teorin kan man klara det mesta.

Hur som helst det var en trevlig söndag. Sol, gula löv och fika utomhus!

Mitt i oktober och mitt i hösten, och jag har sett snöflingor idag, snöflingor som la sig på marken. Det är okej, jag tycker om årstider, M 5 år undrar när vintern kommer.

På söndag ska min åttaåring lilla H tävla på hästryggen. Det ska ridas något som heter engelska ridklasser, varken jag eller hon vet riktigt hur det går till. Mitt förslag att vi bara skulle åka och titta första gången röstades ner av lilla H och ridläraren. Men nu börjar det bli lite nervöst hemma, hur går det till egentligen? Jag tävlade inte när jag var 8 år, jag hade troligen inte pallat trycket jag hade börjat gråta och sluppit. Jag tror lilla H fixar det, men det kommer nog flaxa en och annan fjäril i den där magen.På läktaren kommer det stå en lika fokuserad och nervös mamma. Det är bara på skoj och lek, men jag har ändå fixat ett par ta ridbyxor kunde inte låta bli.

Ikväll är det simskola och fredagsmys. Önskar att huset redan vore städat, då skulle det vara mysigare. Vi får dra ner belysningen och tända levand ljus, då ser man inte eländet.