Vi bor bra i ett stort hus som vi behöver. Inte lyxigt på något sätt mer funktionellt, viss uppfräschning behövs men en del är också gjord. Tanken är att vi ska bo här länge, och det ska vi. Men jag har hittat en tomt som ligger precis där jag skulle vilja bo, den är förstås alldeles för dyr. Det är nog dom nya hus jag sitter och dreglar över också, men hus tillverkarna är smarta nog att inte ange det på sina hemsidor så att man ska bli helt fast i drömmar om gigantiska kök, badrum som liknar ett spa. På utomhusbilderna är det av någon anledning ofta höst och lintottar tll barn går omkring i hemstickade tröjor med en korg under armen. Man kan tro att man ska flyttta in i en Astrid Lindgren film, alternativt ett annat århundrade( Om man tänker bort spa-delen då). Trots min djupsinniga analys så går jag på det, jag vill också bo i denna idyll. Så jag klickar och bläddrar runt, funderar på den optimala planlösningen och funderar på om det ändå inte är värt att lägga till lite för att ha ett gästrum. Varför håller jag på så här? Hela grejen faller ju på punkt ett priset på tomten.

Annars är det väldigt fint höstväder ute, som jag gärna skulle vilja gå ut och njuta av(som dom där lyckliga människorna i huskatalogerna verkar ha tid att göra). Ska nog göra det när jag kommer hem, även om solen hunnit ner! (kanske en promenad förbi tomten....)

Igår gick det upp för min man att när man har häst tre dagar i veckan måste man till stallet varje dag och helst också rida varje dag. Han tänkte sig mer att jag kunde välja om jag ville göra det eller ej. Jag tror ändå inte han kommer protestera, vi har sagt att jag ska prova och nu är det så.  Tänk om det är så att ridningen faktiskt ger mer tid än den tar. Jag kanske är effektivare och gladare för att jag har tid att göra något jag verkligen vill. Sen kan man stänga a TV'n också, då får man mer tid. Jag säger det där med TV´n ofta undra om jag någonsin kommer lyckas med det.

I helgen blir det barnkalas för en femåring. Hej och hå vad tiden går. Hon är fem år stor men ändå min bebis, min minsta lilla tjej. Både vill ha den där småbarnstiden kvar men känner också att hjälp vad skönt det är att barnen blir större. Jag kan börja andas egen luft och göra egna saker(som den där livsviktiga ridningen). Min man och jag tar promenader var och varannan kväll medan barnen ser på Bolibompa, med mobiltelefon i fickan och storasyster hemma. Underbart även i ösregn, och kanske livsviktigt det också man pratar så bra när man går.

Det är höst nu, det har på många sätt varit en jobbig, sorglig och bråkig höst. Himlen ramlade liksom ner ett par gånger. Men ändå känns det bra, jag har gråtit en hel massa, varit argare än argast men jag står ändå här med fötterna på jorden och känner mig ganska lugn. Stormen har lagt sig och jag mår faktiskt bra, bättre än förut.

Idag är det nobelpris dags. Jag hejar på Joyce Carol Oates eller Haruki Murakami eller varför inte Cormac McCarthy. Men ingen av dom lär få det. Just nu läser jag "tills jag finner dig" av John Irving. En av de mer pendlarovänliga böckernajag lä, fyller upp nästan hela väskan och är tung och otymplig. Verkar ganska lovande. Men jag tror inte den kommer hamna i klass med mina tre Irvingfavoriter Änka i ett år, Ciderhusreglerna och Garp. Jag läser Harry Potter med min åttaåring. Jag har inte förstått mig på Potter förut men nu börjar det bli riktigt roligt, mest för att delspännigen och skratten med lilla H.

Jag ska hyra häst! 3 dagar i veckan, vet inte hur jag ska hinna med men oj vad jag ser framemot det. Jag pratade med en kompis om vikten av att vårda sina hobbies. Det är viktigt och bra under som där småbarnsåren, det säger alla och jag börjar förstå det nu. Jag har försummat mina hobbies i dryga 10 år så nu tar jag i för kung och fosterland.

För nästan precis ett år sen började min ena flicka rida. Då hade jag inte varit i något stall på länge, inte suttit på något annat än någon enstaka islandshäst på ännu längre. Det gick som det brukar (har jag nu förstått) mamman började också rida. Det var spännande, läskigt, roligt och läskigt igen, men framförallt helt nödvändigt. Hur i hela friden har jag kunnat välja bort ridning och hästar under så många år? Jag måste ha varit lite galen, till skillnad från nu när jag på fullaste allvar funderar på att knöka in en häst i min familj och dess fullspäckade schema. Från början var det en  orealistisk tankelek, en dröm, men nu har det istället blivit något jag planerar för, kanske inte just nu men snart. Det känns som jag bara måste ha en häst igen, jag ska bara bli lite varmare i kläderna, sen så är man sig själv igen!

 Det får vara slut på den hästlösa galenskapen.

Återstår bara att övertyga en hel familj om att det här är verkligen grejen. Heja mig!

Utanför fönstret är himlen klarblå och jag sitter in och jobbar. Men en arbetskamrat som var ute på lunchen sa att det inte var så varmt, så jag får väl trösta mig med den. Sen har jag faktiskt 6 lediga dagar framför mig, ska bli härligt.

I lördags var jag på simskoleavslutning för M snart 5 år. Jag var så imponerad och stolt, hon har lärt sig jättemycket på 8 gånger. Flyta, simma lite grann och dyka! Hon dök verkligen på riktigt och snyggt var det. Kanske en lyckträff men ändå. Storasyster på 8 år som tittade på medgav att det var jättebra gjort, men det kändes nog lite jobbigt för hon klarar inte att dyka speciellt bra.

Själv så drömmer jag om att köpa häst. Inte vilken häst som helst utan favorithästen som dessutom är till salu. Jag har inte tid och kanske inte heller råd, men drömmer gör jag ändå.

I maj tänker jag mig sol och fint väder, men det är bara grått kallt och regnigt. Stora H fyller år idag, 11 år. Hon är faktiskt jättestor, oftast. Pålitlig, smart, omåtligt kreativ och rolig. Bra på att smälla i dörrar också. Hon har späckat schema idag konstverkstad och sen ska det ut och paddlas kanot med scouterna, hoppas regnet gett mig sig tills dess.

jag såg filmen "Solen i ögonen" om Lars Winnerbäck och hans sommarturné igår kväll.

Jag gillar verkligen Winnerbäck och hans musik. Jag var på en av konserterna i somras i ösregn, men det gjorde ingenting det var ändå helt magiskt. Sagolikt vackra duetten "Om du lämnade mifg nu" med Miss Li.

Ett minne jag lever länge på.

Idag skiner faktiskt solen här som omväxling till den gråa, gråa molnmassan som legat över oss en vecka. Januari utan snö är verkligen inte min favoritmånad. Värt att notera att när jag hämtade barnen igår och även när jag lämnade dem imorse var det nästan ljust!   Snart har vi den där solen i ögonen igen.

M

Idag ska julen ut, hoppas jag orkar när jag kommer hem. Har i alla fall släckt och tagit ner adventsljustaken här på jobbet.

Igår var det måndag och ridning för både mig och lilla H. H har inte ridit sen innan jul och från att ha varit lite rädd släppte det ordentligt de två sista gångerna. Jag hjälpte henne upp och gick sen upp på läktaren. Såg att hon såg lite nervös och sammanbiten ut lutade sig lätt framåt till en början. Tänkte att det är nog bättre om hon inte ser mig så jag ställde mig längst bak, men så jag ändå kunde se henne. Men så bara funkade det, hon red själv hela passet! Hon gjorde halter själv och red fina vägar. Hästen travade egentligen bara när ridläraren var där och smackade på, men jag tror det är standarduppförande hos lata(smarta) småponnier i nybörjargruppen.

Sen var det hem för dusch och middag. Stora H ska laga mat på måndagar har vi bestämt eftersom jag flänger så mycket, men hon får inte börja förrän jag är hemma. Korv stroganoff och ris blev det, gott men hon gillade det inte riktigt själv. "Mamma varför tycker jag nästan inte om någon mat" frågade hon besviket efteråt. Ja, kära du det har jag undrat i 10 år också.....Men det är bra att hon försöker.

Sen var det dags för mitt ridpass, förra veckan hade jag monsterhästen. Stor, lynnig att rida, helt opålitlig i boxen.Hu Kände att om jag fick henne igår igen hade jag hoppat över ridningen, inte värt det. Men jag fick sagohästen, aldrig ridit henne förut men det var en häst i min smak. Hon gjorde inte som jag sa hela tiden men det stämde på något sätt. Härligt när det känns så! Helt rätt i storlek för mig och vackert isabell färgad. Söt och snäll i boxen. Kände mig nästan lite kär när jag åkte där ifrån!

M